# 10 Magnus

Att ge sig själv något som man misstänker att man skulle behövt/har saknat, betyder det att man i den potentiellt kritiska processen ”önskar bort sig själv” (den man nu dessvärre? råkar vara)?

1.
Eftersom jag är konstnär och har arbetat ganska mycket med självbiografiskt material och har en uppsjö av anekdoter jag betraktar som viktiga i mitt liv, i min minnesbank, men som sakta men säkert förloras (geggas ihop och försvinner), skulle jag vilja skicka en videokamera till mig själv (från födseln, ev med en kloonad variant av mig själv som kameraman. Fy fan vilket öde), med uppmaningen att alltid ha den med mig och dokumentera allt som händer.

Saker jag t.ex skulle vilja ha på film:

När jag var 16 år lånade/stal bilar med en kompis (dyrkade upp och lämnade tillbaks dom på samma plats, men parkerad åt fel håll) och vi åkte fast i en poliskontroll mitt i natten.

Mig själv spionerandes på dom där tjejerna som badade nakna i Smögen (jag hade min lilla syster med mig som ngt slags alibi).

Min pedantiska farfars ansiktsuttryck när han slipade min fiskkniv till en slags rakbladsaktig oanvändbarhet.

Min ömma faders terapeutiska/rationella resonemang om osannolikheten av att få ett getingstick i halsen.

Etc. etc.

2.
5000 minidv band till kameran

3.
Detta är en teckning av min blekt gula, mjuka, frotté elefant (har tyvärr inte originalet här, men det finns). Jag inbillar mig själv att det är mitt första minne (jag vet inte till 100% om det är sant, men jag tror det).
Jag skulle vilja koka ihop ett slags koncentrat av all den kärlek (pärlorna) jag känt och fått av de kvinnor jag haft/levt med, injicera detta kärlekskoncentrat i elefanten och ge den till mig själv som nyfödd (då hade jag kanske inte blivit lika osäker och bräklig i vissa avseenden. Å andra sidan hade jag kanske inte mött dom där kvinnorna. Hmmm. Jag skulle hursomhelst tagit chansen och skickat elefanten, (min mamma hade någon slags förlossningspsykos, stackars mig)).

4.
Jag hade skickat detta dokument till mig själv (vid ca femårsålder) samt förklarat att jag i framtiden skulle få chansen att skicka något till mig själv som jag saknade. Varje månad från 5 årsålder skulle jag nedteckna en sak på min önskelista. Den önskelistan skulle jag haft nu, kritiskt granska och välja det bästa alternativet och skicka det till mig själv (precis innan jag fick detta dokument).

# 9 Jenny

Så klart kan ett objekt vara mer än bara sin funktion. Oftast har det även en själ. Vi förknippar
känslor och personer med dem, om vi till exempel har fått objektet som present av en speciell
person. De mest värdefulla personliga sakerna kan ha varit mycket billiga, men betyder mycket mer
för oss än något dyrt.



ID-bricka
Jag var barn och sprang med morfar på ängarna för att plocka blommor vid sommarstället.
Skulle skicka mig min morfars ID-bricka då jag var 9 år. Jag hittande den först för ett år sedan på
sommarstället. Det skulle kännas fantastiskt om han visste att jag alltid kommer att ha den liggande
på mitt nattduksbord.

Favoritskor
Jag var 12 år, det var min systers studentfest - jag hade på mig absolut gräsliga skor.
Skulle skicka mig mina favoritskor - dom är mer än skor, en inställning och ett statement på min
modestil. Skulle säkert har kännt det när jag smög in mina fötter i dem.

Opera-CD-n
Jag sjöng mycket och bra när jag var yngre.
Skulle skicka denna CD av Anna Netrebko till mig som 15 årig flicka, då jag av någon anledning
slutade sjunga. Kanske hade jag inte slutat sjunga om jag hade haft den då.

Boken
Sinnkris när jag var 17 år.
Skulle ha skickad mig den bästa bok jag någonsin läst. Lärde mig otroligt mycket och förstod livet
lite bättre. Hade troligtvis hjälpt mig.

# 8 Robin

Robin, age 8 or 9. Enough inspiration to continue skateboarding and nag my parents to death for a double-kick-board.

# 7 Mats

I skapelseprocessen är det så ibland att vissa föremål/bilder/händelse upplevs som om de verka ha någon slags djupare innebörd som gör att de blir en del av utvecklingen, som om att man tror att detta något leder en framåt, utan att man för stunden vet varför.Vi kallar det, att vi kör på intuition. Dessa ”betydelsebärare ” kan vara föremål som i det här fallet uppträder som abstrakta tecken, eller representanter /symboler för något bakomliggande.Jag har själv nyligen upptäckt /förstått att estetiken/utseendet/materialkombinationer & form i musikinstrument, framförallt trummor, har påverkat mig i mitt arbete, bra mycket mer än vad jag någonsin tidigare begripigt.Jag höll på med musik jättemycket när jag var liten.Visserligen har jag genom åren frågat mig hur dessa, mina två huvudintressen/livsprojekt, musik och formgivning, kan förenas. Och visst har jag genom åren också prövat olika varianter på de uppenbara kopplingar som finns.Men, märkligt nog är det först när jag på allvar tar itu med att försöka rita musikinstrument som jag blivit medveten om denna påverkan. Tänk att det tog 25 år innan den poletten trillade ned.Eller, hur seg kan man vara ?I vart fall har det haft en enormt positiv effekt på min produktivitet.Nu funderar jag på om det skulle kunna finnas något föremål som skulle kunna få mig att komma till denna insikt på ett sådant sätt så att det skulle leda mig mot en sådan insikt som mål. Att skicka tillbaka ett av de föremål jag nu gjort efter det att jag blivit upplyst av denna nya ”visdom” vore tycker jag lite för enkelt. Något i stil med en ledstjärna. Min gamla Zildjian keps får duga för stunden.Hur kepsen skulle komma till mig/inför mig är då nästa steg att grubbla över, som när barn barn föds i sagornas värld ? En stork kommer flygandes…

Detta att vissa saker kan transportera ens tanke någon annanstans, bortom detta här och nu. Ett slags mentalt transportmedel.Jag vet inte, men jag har känslan att de flesta hade nog ett mer eller mindre helvete till liv under medeltiden. Var det så att kyrkorummens bilder, med trons hjälp erbjöd en kort stunds vila ? Att bilderna förflyttade ens medvetande bortom vardagens elände. Och att de förmedlade en mening med ens liv som annars aldrig syntes. Allting spelade förstås med, Kyrkorummets enorma storlek och uppställda ordning, bilderna, alla mindre föremål, kläder och förstås liturgin. Men kanske kyrkorgelns musik som fyllde kyrkorummet var, för de flesta, ( eftersom de flesta inte begrep sig på vare sig musikens "konstruktion" eller instrumentens beskaffenhet ), det största och allra tydligaste beviset för guds existens ?Men vart skall jag skicka denna tanke/kyrkorgel ?

# 6 D

* Handsprit - hade jag känt till dess existens, hade ett otal åkommor undvikits.
* Rusets lycka upptäcktes alldeles för sent
* Stans coolaste briller - skulle haft för 10 år sen när även kroppen var cool
* ...det fanns ingen morfar som invigde mig i werthers värld

# 5 Emil

En pande: Illustrer at jeg skulle have kikket min mor lidt mere over skulderen når hun lavede mad



Min tunge jernkugle: illustrer at at jeg skulle have stået fast ved nogle flere ting



Yoyo: Tænk hvor god jeg kunne have været med en yoyo hvis jeg bare var blevet ved med at spille



Nodeholder: Fordi det kunne have sagt til mig at jeg skulle have lært at spille et instrument

# 4 Birk

Mine CD'afspillere, da uanset hvor længe jeg kommer til at have dem så vil jeg gerne have haft dem længere.



Alle mine bøger og design magasiner. Jeg har altid elsket at lave grafisk design men har også vidst at der var en masse jeg ikke vidste, og hvis jeg havde mine bøger vile jeg måske kunne forstå at der ikke er så meget man egentligt skal vide så jeg ville kunne arbejde frit og bare have det sjovt med det.



Mine Magic Cards da de ikke har nogen værdi for mig nu, men dengang jeg startede med at samle på dem, aldrig fik nogen af de gode, og hvis jeg gjorde så snød de ældre drenge mig fra dem indtil jeg fandt ud af hvilke der var noget værd og hvilke der ikke var.



Mine venner, til dengang jeg troede at jeg var den eneste i verden blandt robotter.

# 3 M.

Now that i got the key, all i gotta do is find the lock.

# 2 E.

Mina handböcker i växtfysiologi, odling och markkunskap. Dessa hjälper mig i mitt yrke som grönsaksodlare. De har varit en otrolig källa till kunskap när det gäller att förstå alla samband i naturen och därmed också samband mitt eget liv. Jag skulle gärna ge dem till mig själv i fjortonårsåldern då hela världen kändes alldeles för svår att förstå sig på.

RE:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Thank you for your contributions!

However, a reformulation of my question;

Can an object mean something else than its actual function?
Can you through an object mediate a feeling, question, need, thought?

That cord, can it be more than just a spare part?
Or, in its actual function as a spare part, what can it say?